Kirunabilder - foton från en gruvstad i Lappland

Förra veckan tog jag med mig kameran och promenerade ner till gamla Kiruna C. För bara några månader sedan var det en ganska livlig plats i samband med tågens avgångar och ankomster. Nu är det ödsligt. Turisterna är borta och på området finns en massa skrot som hört till en järnväg som inte längre finns. Det känns märkligt att se alla stora högar av upptravad räls som ligger vid sidan av den tidigare banan, och att gå omkring i snön där tågen tidigare rullat fram.
När det gäller det gamla stationshuset har det tappat mycket av sin forna glans. Smidesbokstäverna är nedplockade. Likaså klockorna. Gissar att den som hängde snett ovanför väntsalen var den mest betittade.På den segade sig minuterna fram medan man stod och svor ve och förbannelse över tåg som inte kom i tid. Den andra klockan har blivit utbytt mot enstor, svart platta. En ful sådan.
Det skär i mitt Kirunahjärta när jag ser det här. Många andra stora förändringar i vår stadsmiljö är också på gång. Om bara några månader börjar rivningen av Ullspiran och sedan står området ovanför på tur, inom några år. Kiruna är sannerligen en stad i förändring just nu.

Foton från Kirunas krematorium tycker jag passar bra just nu eftersom det är allhelgonahelg. Idag blir det interiörbilder och i morgon bär det av utomhus.
Krematioriet, som är världens nordligaste, ritades av arkitekten Bertil Höök. Det stod färdigt i september 1933 och byggdes ut på 1950-talet. Ritningarna till utbyggnaden gjordes också av Bertil Höök.